Såhär ett par veckor efter vårt Riksting inser jag plötsligt vilken enorm förmån och glädje det är att få vara ombud för sin avdelning hemma. Den speciella känslan att ladda upp inför ett anförande i talarstolen är så...sköööön. Att få prata för sina egna motioner men också få putta på andra i rätt riktning. Kittlar i magen, svettas lite grann, pulsen slår...pang...man står i talarstolen!! Underbart..all pirrighet är borta..man bara njuter och åker iväg i retorikens värld. Nästan som på en fartfylld åkattraktion på Liseberg...inte Gröna Lund (fattar ni la..jag är ju änna från Götlaborg).Att sedan bli citerad i vår tidning "Kristdemokraten" från just det anförande som berörde mig mest om statligt vårdnadsbidrag, kändes naturligtvis extra görkul. Även om journalisten tolkade mitt budskap inte helt rätt...om jag säger så. Jag HAR inte vårdnadsbidrag i min kommun...än...men skam den som ger sig. Ett statligt vårdnadsbidrag skulle sitta fint. Rättvis valmöjlighet för ALLA småbarnsföräldrar oavsett om man bor i en blå eller röd kommun. Journalisten fick dock fram min känsla för denna fråga i artikeln. Klockrent!!
