"KD ska ändra inställning till HBTQ-frågor", står det i Svenska Dagbladet. Äntligen, tänkte jag, och läser vidare.."Kristdemokraterna ska satsa på samtal om ideologi, kommunikation och förhållningssättet till HBTQ-frågor". Nina lägger nu pannan i djupa veck. Samtal, förhållningssätt och kommunikation om bögar, flator, tvestjärtar och personer som inte kan definiera sin sexuella läggning inom de traditionella begreppen. Klarar verkligen alla kristdemokrater av det?
Nu måste jag klargöra min ståndpunkt på momangen, så inga missförstånd börja växa i mina bloggläsare. Nina stödjer HBTQ-frågor, har alltid gjort och kommer alltid fortsätta att göra. Då vad detta klargörande fastställt. Nu går jag vidare med mina tankar.
Nina vet att hennes kristdemokratiska parti har en officiell positiv syn på HBTQ-frågor. I vårt pricipprogram går att läsa: "...varje människa är en unik och oersättlig individ och har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet eller sexuell identitet". Helt ok..så skall det vara men finns verkligen detta öppna sinne ute i hela organisationen? Ja, kanske..eller kanske inte.. Vad jag vet är att det finns svårigheter att prata om att alla människor faktiskt inte är hetrosexuella. Det ligger liksom inte för många kristdemokrater att börja diskutera homosexuellalitet, bisexualitet mm varken med varandera eller utåt. Detta är min reflektion efter att ha upplevt att man är "ute på djupt vatten" om jag diskuterar detta internt. Man accepterar faktum...men pratar gärna inte om det.
Nu skall det väl tilläggas att jag som sysslar med kommunal politik inte står inför dessa frågor var dag som politiker. Men under valrörelsen var det påtagligt att dessa frågor var tuffa för många kristdemokrater. Själv hade jag absolut inga problem. Jag knäckte fördomar om kristdemokrater varje dag genom att bl.a. visa mitt stöd till HBTQ-frågor på det ena eller andra sättet.
Skall väl även tillägga att jag är medveten om att alla partier har medlemmar som tycker att detta är "jobbiga saker att behöva bry sig om " Jag tycker att alla partier oavsett färg och storlek måste vara tydliga och framför allt våga diskutera HBTQ-frågor och inte gömma dem i garderoben (kunde inte låte bli att skriva så.). Att det alltid kommer att finnas kritiska röster av olika anledningar kan vi aldrig komma ifrån, tyvärr. Men prata om det borde inte vara så jädrans infekterat idag.
Men varför är det så svårt att våga prata om detta inom KD? Ligger det en rädsla eller är det en gammal förlegen tradition som ligger kvar i organisationens väggar? Hur eller hur, det är dags för nya tider förstår jag på artiklar mm. Jag ser fram emot vilka samtal, vilket förhållningssätt och vilken kommunikation som KD skall visa att vi har ändrad inställning till HBTQ-frågor inom snar framtid. Tror att det finns medlemmar som både behöver kunskap och vägledning framöver.
Nina fortsätter, som vanligt, att ha sitt sinne öppet...
