söndag 24 maj 2009

Demokrati på Öland - Del 1

Det är mycket glädjande och intressant att även de demokratiska frågorna kommer i fokus nu när Öland står inför en folkomröstning att slå ihop våra två kommuner - Mörbylånga och Borgholms kommun. Blir en sammanslagning ett hot mot demokratin? Hur blir det med närheten till medborgarna? Hur säkerställes att befolkningen i periferin i norr och söder kommer få samma kommunala service som övriga? En oro som jag anser är befogad att diskutera nu inför den stundande folkomröstningen.

Självklart skall vi slå ihop våra kommuner, det är min klara uppfattning. Ekonomi, kommunal service, en ny stark enad modern kommun. Ja, många är de områden som jag kan välja att skriva om. Jag väljer dock ämnet demokrati, då den är för mig en hjätefråga som politiker och även fått kommuninnevånare att vilja veta mera om mina åsikter om just detta när vi nu står inför en eventuell sammanslagning av våra kommuner. Här kommer mina första tankar kring demokratiarbete på Öland:

Något som är oroande, och som vi måste ta till oss, är att de senaste årtiondena har inneburit en kraftig nedgång i samtliga partiers medlemstal. År 1980 var närmare 14 procent av befolkningen medlemmar i politiska partier. Sedan dess har andelen minskat till mindre än sju procent idag och andelen aktiva medlemmar till ca två procent. Trots den negativa medlemsutvecklingen har partierna en fortsatt stark roll i den svenska demokratin men en del bedömare anser att partierna är på väg att omvandlas från medlemspartier till kampanjpartier, som är mer beroende av andelen väljare än antalet medlemmar. Är detta bra? Nej, nej, nej!! Vi behöver aktiva fritidspolitiker även i framtiden, även om prognoserna pekar på att allt färre blir medlemmar i ett politiskt parti. Vi måste således anpassa oss till vad våra efterträdare frågar efter för att trygga den representativa demokratin i framtiden, då vi redan nu ser hos ungdomar att viljan att engagera sig politiskt blir allt mindre. Att pussla ihop jobb och familj med sitt politiska uppdrag är redan idag svårt. Risken är att människor prioriterar bort att vara aktiva politiker för att livspusslet inte går ihop med dagens demokratiska system. Då får vi ett litet elitgäng heltidspolitiker som sköter demokratin åt oss och den representativa demokratin tappar då fullständigt sin innebörd.

Det är viktigt att vi, både om vi blir en kommun på Öland eller fortfarande kommer att vara två, stannar upp och tittar på vår politiska organisation och frågar sig om det finns behov av en förnyelse av det demokratiska systemet. Detta förutsätter att man kritiskt granskar sin organisation och genomför de förändringar som krävs. Vi måste våga ifrågasätta hur demokratin fungerar och även fråga oss vad vi vill ha och vad vi prioritetar. Våra kärnverksamheter som tex. äldreomsorg, skola, barnomsorg, socialt stöd och hjälp för alla innevånare på Öland, är vad vi har för våra ögon oavsett var man själv som politiker bor på Öland. Vi måste vara beredda att pröva nya lösningar för att underlätta för morgondagens fritidspolitiker att verka i sina politiska uppdrag. Allt för att få nya kommuninnevånare intresserade att vilja ta ställning och arbeta för ett bättre samhälle.

Bypolitik är ett märkligt fenomen. Att se politiker ta ställning för sitt hemområde och fullständigt tappa både helhetssyn och tom. sin ideologi i sina beslut gör mig inte bara förvånad, utan också lite skrämd. Om detta utvecklas i del 2 i Ninasnyanser om Demokrati på Öland. To be continued...

Inga kommentarer: