Som den klarblå politiker jag är, arbetar jag alltid utifrån att jag måste lita på folks eget omdöme och rätt att få vara ifred från onödiga politiska pekpinnar. De viktigaste besluten tas runt köksborden i vårt avlånga land...inte i sammanträdesrummen i våra kommunhus.
Det politiska systemet skall se till att det finns valfrihet för våra medborgare som bl.a att ha möjligheten att välja vilken hemtjänst jag vill anlita i privat eller kommunal regi, eller möjligheten att kunna välja att ha mitt barn på förskola eller vara hemma med vårdnadsbidrag. Detta är två ypperliga exempel på att flytta makten från systemet till den enskilda människan eller familjen.
Politikens uppgift är bl.a. att se till att ge människor valmöjligheter, inte påtvinga människor en enda väg att gå när man står inför olika livssituationer. Vi är alla olika, har olika behov och olika förutsättningar. Jag har väldigt svårt att förstå den enkelspårighet som partier på vänsterflanken utövar där man aktivt arbetar med att förvägra rätten till valmöjligheter som kan öka tryggheten för våra medborgare.
Politikens roll är således att stödja, inte styra. Vi politiker måste lära oss att förstå och "stå ut" med att självständiga människor och familjer gör sina egna livsval inom väldigt vida ramar, även om de inte alltid faller oss i smaken.
Att utöva makt är att ge möjlighet att flytta så många beslut som möjligt till den enskilda människan och familjen. Som politiker är man verktyget, som medborgare är man sin egen beslutsfattare.
